ungjaveln

ja nämen asså, ja vissa av er har ju fått mina desperata sms.... WHHYYYY? typ..
jamen här sitter jag, typ ja förjävla långt in i skogen o naturen e fin så inn i helvete och jag själv lär mej att leva
ett fucking osocialt liv med dudes som knappt vågar skratta på jobbet.. ja okej jag e lite lätt onykter i dessa första minutrar på en ny dag..... men ändå.. igår blev jag så less så jag bara hade lust att skrika.. ja jag drömde om en man i mitt liv.. gaah vad jag ville ha o jag fick o nä, det var 4 år till att se på tv.. ett år var ju väldigt mysigt iofs o väl värt det men asså ja många av er där ute kan nog känna igen er.. den där tristessen o slentrianen.. och ja alla är vi olika men fan, jag fick sån panik igår för det kändes som att den där gemenskapen var ett måste, livets mål liksom..

nästan alla jag känner runt mig antingen befinner sig i ett förhållande som oftast är förhållande vis bra men hur bra låter det när ens vän kommer in i rummet utan o säga hej dimper ner i soffan o säger "suck, fan vad gött o äntligen få slippa han för en stund" o sen de dära tjaffsen om vem som ska diska hit o dit, o tvätten varför e det fortfarande tjejjens uppgift trotts att de nya maskinerna är så lätta så till och med en apa kan hantera dem?

o sen kommer de där andra då.... singlarna...
ååh jag e så misslyckad, å vad jag vill ha en partner bla bla bla blääää.. ja visst fasen vill jag också ha en dude... vem vill inte liksom, egentligen.. men vad jag kan minnas e jag 23, fortfarande fattig och fertil för att skaffa barn.. eller ja, men tekniskt sätt så ska jag vara det iaf.. men ja ni som vet ni vet :) rajt änna, man får la hoppas på det bästa o den där skiten tillhör en annan historia som jag inte tar upp just nu, fast nu blev de ju ganska mkt ändå men glöm det ;)
men ja en kvinna skall ju kunna få barn egentligen fram te de e 40.. vissa mindre o vissa längre..
å jag känner ju så att energin vid den där åldern brukar ju faktiskt ta slut för att ut o ränna o supa ni vet ju vad jag menar...

så varför ta drömmarna så fort? barn hit o dit o hus hit o dit, nu kommer nog nån känna sej utpekad men nej du är inte ensam i denna historia.. egentligen tycker jag inte att de ett skit fel med dessa drömmar.. det är fina o behagliga drömmar men MÅSTE alla tjata om skiten samtidigt? haha..

Jag e glad för mina drömmar, jag vet en tid då jag inte hade några drömmar.. jag hade en dude men inga drömmar o jämfört med nu så var det de tommaste jag hade. ingeet jag strävar efter idag..
självklart vill jag ha min like, men det skall då fan va min like.. ååh vad jag tjattrar av mej men de blir ju så.. lite apvin och lite smala sussie och en morsa som garvade åt filmen så jag vet inte vad... och allt tjat sen gårddagen.. jamena det blir såhär..

och jag har faktiskt lärt mig att det är bara de som har väldigt tråkigt som sitter o läser igenom hela texten när den blir lång o full av skit... ;) känner du dej träffad kanske?

men nu är jag faktiskt trött och ja! jag bllir bara tröttare och tröttare vilket betyder att jag ska uppfylla mina drömmar as soon as possible liksom!.. many dreams so i dont know where to begin änna!.


och ajg vet en dude som faktiskt gillar att bli nämnd så för skojjsskull eftersom det var länge sen..
Charlie ringde ikväll... han kallade mej älskling!... *haha*  men du...nä jag vet inte vad jag ska skriva men ja you know me... hah nä vet ni, jag fick bara lust o säga svinbagge.. tror jag precis hittade på ett fult ord igen.. det kändes gött o säga så nu sa jag det, och jag har fått det sagt så nu e jag nöjd...

hoppas ni kommer sova lika gott som mej!
So Long everybody I miss you and all that shit. :)

Känns hemskt o tänka tanken och jag vet inte vad som har hänt för att jag ska känna så...
Jag vet själv att jag har blivit lite tröttare, känner att mitt liv har gått lite för långt på för snabb tid..
alla tjatar om den där jävla alkoholen och att jag behöver ta det lugnt ett tag.. ja visst fan kan jag hålla med om det men nu har jag tagit det lugnt ett tag och jag blir bara tröttare och tröttare och folk hör av sig mindre och mindre.
Förkröken som bestod som standard på helgerna och de flesta verkade veta att det alltid hände något hos mig innan jag drog ut, de har liksom försvunnit..
Smsen och samtalen jag jämt hade om vad som hänt, den tjejjen har träffat den duden, det där paret har det dåligt
etc etc det har också liksom försvunnit... jag försöker som tappert att påminna folk om att jag faktiskt fortfarande lever men får inte allt för mkt respons för det..
Har luskat ut att jag är lite utav en egotrippad person som bara tänker på mig själv eftersom jag går ut ensam.
Jag vet att jag går på spelningar och krogen oftast ensam och jag tar mina resetrippar ensam men.... vart är ni som vill med då? det är ju inte så att jag blivit inbjuden till något annat istället för det jag har planerat... ofta det jag har planerat är ju något jag faktiskt verkligen vill!. Jag går ju faktiskt hellre ut och gör det jag vill än att sitta hemma och dega i min ensamhet!
Kanske det är egoistiskt men är inte livet till för att göra det man egentligen vill? och är det mitt fel att folk inte vill med på saker bara för att de inte gillar det?
mja jag vet inte jag.... det lär väl kanske vara ett allmänt stort problem med mig eller så har jag bara blivit något gammalt man inte orkar lyssna på längre...