En pophistoria?

Just nu kan jag känna mej just som en sådan..... en pophistoria!

En poplåt är älskad och populär för stunden för att sedan glömmas bort

Känns hemskt o tänka tanken och jag vet inte vad som har hänt för att jag ska känna så...
Jag vet själv att jag har blivit lite tröttare, känner att mitt liv har gått lite för långt på för snabb tid..
alla tjatar om den där jävla alkoholen och att jag behöver ta det lugnt ett tag.. ja visst fan kan jag hålla med om det men nu har jag tagit det lugnt ett tag och jag blir bara tröttare och tröttare och folk hör av sig mindre och mindre.
Förkröken som bestod som standard på helgerna och de flesta verkade veta att det alltid hände något hos mig innan jag drog ut, de har liksom försvunnit..
Smsen och samtalen jag jämt hade om vad som hänt, den tjejjen har träffat den duden, det där paret har det dåligt
etc etc det har också liksom försvunnit... jag försöker som tappert att påminna folk om att jag faktiskt fortfarande lever men får inte allt för mkt respons för det..
Har luskat ut att jag är lite utav en egotrippad person som bara tänker på mig själv eftersom jag går ut ensam.
Jag vet att jag går på spelningar och krogen oftast ensam och jag tar mina resetrippar ensam men.... vart är ni som vill med då? det är ju inte så att jag blivit inbjuden till något annat istället för det jag har planerat... ofta det jag har planerat är ju något jag faktiskt verkligen vill!. Jag går ju faktiskt hellre ut och gör det jag vill än att sitta hemma och dega i min ensamhet!
Kanske det är egoistiskt men är inte livet till för att göra det man egentligen vill? och är det mitt fel att folk inte vill med på saker bara för att de inte gillar det?
mja jag vet inte jag.... det lär väl kanske vara ett allmänt stort problem med mig eller så har jag bara blivit något gammalt man inte orkar lyssna på längre...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0