ungjaveln

Ja ikväll blev det att jag började grubbla lite, som jag iofs gör väldigt ofta men ändå, detta får väl bli mitt första blogginlägg som jag för övrigt funderat på länge dock inte orkat med, men ibland måste man ju kanske följa strömmen också eller?
men nu är det ju så här då att även om han till största del är helt glömd så har det alltid funnits en undran.. Varför??
idag fick jag veta av rykten som iofs inte behöver vara sanna, han var otrogen samma dag som han gjorde slut.. för mig är det faktiskt inte en tvekan att tro på detta då jag råkade få tag i hans tfån o såg ett par sms av en ny kontakt som hette "nånting jobb", tyckte aldrig att det hela stämde så letade dock upp numret (dumt av mej egentligen, men vad gör man?, jag är ju tjej:P) och fick se detta namn "n..... p...." ett tag trodde jag iofs att de kanske var ett uråldrigt par som delade på tfånen men när de sedan blev vänner på facebook så insåg jag att detta var ju faktiskt en gammal classmate... som förövrigt det nu är omtalat om att han knulla på dass...

Visst jag hatar otrohet och har alltid sagt att man borde göra slut om man ens funderar på att vara otrogen, Men nu hann han vara det innan han gjorde slut vilket jag blir lite pissed över, men det värsta av allt är att han blånekade när jag faktiskt trodde att det var så det låg till.
Det värsta med detta är att jag ångrar att jag inte stod upp den där första veckan och bara nita till ungen... han som så många gånger bad mej att lita på honom, han fick veta från allra första början att jag aldrig kunnat lita på någon..  och nu lär det nog vara ännu svårare att göra detta.. men när jag nu fick veta detta så känner jag ändå bara att här kom mitt efterlängtade svar som jag undrat över så länge!

Won derings

Jag fick engång höra att eftersom jag levt med att plåga mej själv på olika vis och jag inte har varit van med lycka tidigare i livet så dras jag till det som inte är bra för mig, jag har alltid v etat vad som är bra för mig själv men det tar emot att göra det.. varför undrade jag? för att du känner dig säker i det dåliga, det är en tillvaro du är van med... låter rätt sjukt faktis kt men det värsta e att jag tror det stämmer.

När jag satt där Längst ned i botten av livet så för första gången i mitt liv fick jag tanken! *Antingen så kan jag fortsätta att leva här nere eller så tar jag mej ett jävla kliv och se det vackra med livet* som faktiskt är det som hållt mej vid liv tidigare
Jag valde det sistnämda, jag åkte hem och hade The time of my life! och vill verkligen aldrig hamna där nere igen!
Jag skall också försöka att inte vara så blåögd och tillåta mej att leva som en betjänt med fotboja utan att se det igen!
Även om jag på ett sätt ångrar de ungefär 2.5 sista åren så tack vare dessa år har jag träffat på ett par underbara människor som jag inte ångrar att jag träffat och lärt känna!..